Trädgårdsstad är ett koncept inom stadsplanering som innebär att man kombinerar element av staden och landsbygden för att skapa en mer harmonisk och hållbar boendemiljö. Detta inkluderar bland annat att skapa gröna områden, trädgårdar och parker, samt att erbjuda bostäder med tillgång till grönska och friluftsutrymmen.

Konceptet har sitt ursprung i England där det introducerades av Ebenezer Howard i början av 1900-talet. Howard menade att städernas växande problem, som trångboddhet och föroreningar, kunde lösas genom att bygga nya, planerade samhällen som kombinerade fördelarna med staden och landsbygden.

I Sverige blev trädgårdsstaden populär under 1900-talets första hälft, och en av dess främsta förespråkare var arkitekten Albert Lilienberg. Lilienberg var inspirerad av den engelska trädgårdsstadsrörelsen och arbetade för att implementera konceptet i svensk stadsplanering.

Ett exempel på en trädgårdsstad i Sverige är Kungsladugård i Göteborg, som planerades av Albert Lilienberg under 1920-talet. Kungsladugård utformades med ambitionen att erbjuda en bättre boendemiljö genom att inkludera grönska, trädgårdar och parker i stadsbilden. Några specifika idéer som implementerades i Kungsladugård inkluderar:

1. Småhusbebyggelse: Bostäder i Kungsladugård består främst av småhus och radhus, vilket skapar en mer luftig och mindre tät atmosfär än traditionella stadskärnor.
2. Gemensamma grönytor: Mellan bostäderna finns gemensamma grönområden och trädgårdar som främjar social interaktion och ger invånarna tillgång till grönska.
3. Parker och lekplatser: Kungsladugård har flera parker och lekplatser för barn och vuxna att njuta av, vilket förbättrar livskvaliteten för invånarna.
4. Gator med träd: Gatorna i Kungsladugård är planerade med träd och växtlighet längs sidorna, vilket skapar en grön och trivsam atmosfär.

Området är fortfarande idag ett exempel på hur trädgårdsstadsidén har påverkat svensk stadsplanering och bostadsutformning.